Som alla andra, ser också vi reserådgivare på Lion Alpin mycket fram emot att semestra i Alperna och denna gången föll valet för min del på Zauchensee, en härlig liten by med grym skidåkning, bra hotell och som alltid – fantastiska guider.

Förberedelser:

Planering är något som är viktigt för alla skidresenärer, jag är inget undantag. Veckan innan semestern är alltid fylld av längtan och förväntningar på resan, vädret kollas, snödjupet likaså och webbkamerorna går varma när man ständigt tittar och längtar efter sin egen vecka. Denna gången var planen att åka med min sambo och två barn. Planer kan man lägga hur mycket som helst dock, ibland går det inte vägen ändå. Magsjukan tog barnen, jobb tog sambon. Jahapp, vad gör man då? Man tänker om! In med några goda vänner och vi blev till slut 4 glada vänner som började planera för veckan på kort varsel.

Bagagekoll:

Nu efter en pandemi, blir det lite extra viktigt att kolla över ens prylar, vad håller, vad behöver bytas ut, vad ska vallas. Oavsett om man är en 5-minuterspackare eller en som gärna har allt packat dagar i förväg, är det tråkigt att komma ner till sin semester bara för att upptäcka att linserna spruckit, skidorna har slöa kanter, skidjackan krympt (alternativt kroppen växt) eller annat. Därför är det alltid klokt att kolla över sina prylar i tid, så man hinner handla in och fixa det som eventuellt behövs fixas.

Avresedagen:

Så är dagen här, då man äntligen ska få sätta sig på ett flygplan ner mot snöklädda toppar, branta åk och skummande kall öl på en alm i backen. Resan till Landvetter går bra, incheckningen har lite kö men efter 15 minuter är väskorna och skidorna på väg till planet, medan vi sätter snutan mot säkerhetskontrollen. Väl igenom sätter vi oss för att njuta av en dryck innan vi går mot planet. Flygresan flyter på utan turbulens eller annat och vi landar i Salzburg i god tid innan utsatt tid – underbart! Väl på transferbussen njuter vi av vyerna, där vi åker allt högre och det blir mer och mer snö. De vassa bergen är mäktiga och intrycken är alltid stora, oavsett hur många gånger man skådat detta naturens skådespel.

Väl framme på hotellet möts vi av glad hotellpersonal och får våra nycklar. Rummet motsvarar förväntningarna och vi tar en snabb dusch innan vi sätter oss för att äta i hotellets restaurant. Vi får serverat en god 4-rätters meny, där både köttätarna och vegetarianen i sällskapet är belåtna. Vi får ett riktigt gott vin till maten, Barbera vilket jag varmt kan rekommendera för de som gillar stora, fruktiga viner. Efter lite kortspel i hotellets trevliga lounge tar vi kvällen fulla av förväntan för morgondagens skidåkning.

Dag 1.

Vi går upp tidigt och äter en stadig frukost innan skidkläderna åker på och vi hänger på låset till gondolen. Vädergudarna är med oss och det är strålande sol, några minusgrader och perfekta förhållanden för en lång skiddag. Vi bestämmer oss tidigt för att använda dagen på att mjuka upp coronarostiga skidmuskler och utforska Zauchensees system. Här hittar vi både röda och blå pister, långa och perfekt preparerade och gnuggar på till 11-snåret då det är dags för en liten andpaus och vi njuter av var sin kalla Weissbier på en Alm i strålande solsken och utsikt över Dachstein-massivets mäktiga toppar. Vi sätter snart på skidorna igen, för mer utforskning och dagens första vurpor görs undan av flera i sällskapet – så har man det gjort.

Vi tar oss till toppen och gör ett par långåk i den underbara världscuppisten, röd hela vägen från toppen och ner. 13 börjar magen kurra och vi sätter oss ute i solen och njuter av vällagade schnitlzlar, currywurst och pasta. Efter att ha njutit av mat och sol någon timme begär vi oss ut för att nyttja de sista par timmarna med åkning. Trots att solen ligger på, håller pisterna sig bra och man kan sätta utför med långa skär och känna både kropp och skidor pressas – underbart! Två i sällskapet tar sig till bastun efter åkningen och slappnar av där, medan undertecknad och den 4e personen testar på afterskin. Det är inte Afterski Zauchensee är känd för, men det är god skön stämning och självklart lite allsång när klassikerna spelas upp av DJ Janik. Tillbaka på hotellet så blir det en dusch innan vi återigen sätter oss och äter en förträfflig middag i den gemytliga restauranten. En runda Chicago senare så kan dagen sammanfattas som perfekt.

Dag 2.

Så var den här, den berömda dag 2, dagen då alla muskler som inte använts på alldeles för länge verkligen visar att de finns där. Vi siktar mot Wagrain för en utflykt och njuter först av den långa och härliga pist 14 ner till Flachauwinkl där vi sätter oss på pendelbussen över till andra sidan av dalen och Kleinarl. Det ligger snö i luften och är molningt men riktigt bra förhållanden i pisten, där man pressar pist efter pist och provar även på lite parkåkning i Absolute Park i Kleinarl. Här finns det nybörjarlinje för de som är måna om en lite äldre kropp, såna som jag men också en avancerat linje för de som verkligen vill känna adrenalinet i luftiga hopp.

Efter några åk i Kleinarl tar vi gondolen mot Wagrain/Flachau. Nu börjar också himlen spricka upp och det är mäktiga vyer som vi kan njuta av i gondolen, där också områdets djurliv visar upp sig med både rovfåglar, harar och ekorrar som visar upp sig. Det blir några åk i Flachau, där det dock är långt mer uppåkt längre ner i pisterna så vi tar ganska snabbt beslut om att det är lunchdags när klockan närmar sig 14 efter en lång dag med intensiv åkning. Timingen hade inte kunnat vara bättre, när himlen spricker upp helt och vi får ett perfekt bord i solväggen. Här bjuds det på Jagatee och god mat.

Vi njuter av den härliga vårsolen ett tag innan vi snabbt inser att ska vi hinna tillbaka till Zauchensee får vi nog sätta fart. Det blir ett snabbt åk ner till Gondolen tillbaka till Kleinarl, där vi snabbt inser att nu har vi bråttom på riktigt. Ett härligt, mjölksyrefyllt åk senare är vi nere precis till sista bussen över till Flachauwinkl. Väl framme där har vi hela 4 minuter tillgodo för sista liften upp – puuh! Det var på det berömda håret men det gick. Vi får ett riktigt gott åk ner på Zauchenseesidan där vi avslutar med att pressa ut det sista i den svarta pisten ner till Afterskin. Efter lite härlig ompaompa, lite mindre härlig stretch och Yoga-lite på rummet njuter vi av en god middag igen. Några i sällskapet är trötta och lägger sig tidigt, men vi andra sätter oss och spelar lite kort där det var ett par vad. Förloraren fick göra Sälen nerför valfri pist, en utmaning för alla som inte har ett barns vighet. Vi tar kvällen och planen för morgondagen är helt enkelt att ta en lugnare dag då benen börjar bli möra efter två riktiga heldagar.

Dag 3.

Två i sällskapet är riktigt trötta i benen och väljer att ta en lugn morgon, medan jag och Emma tar liften upp vid 9. Solen skiner och det är inte ett moln att se på den knallblå himlen! Vi tar den långa pisten ner till Flachauwinkl som första åk och benen svider helt enormt. Men vi mjukas snabbt upp och får några riktigt härliga långåk på båda sidor av berget, innan vi tar en välförtjänt Aperol Spritz i solen. Resten av sällskapet hittar oss nu och det blir några underbara åk innan magen återigen skriker efter påfyllnad