Det oreangea ljuset blinkade, markerade att vi skulle sväng av vid Flachau, och speglades på marken och på granträden vid vägkanten som vek sig under tyngden av vinterns första snöfall. Normalt kunde ljuset uppfattas som irriterande när man kör bil. Men är du på väg för att åka skidor mitt i december så gör det än snarare lycklig. Bara dagen innan så var här barmark utan minsta tillstymmelse till snö och pisterna man kan skymta från vägen var helt gröna.

Men nu hade det snöat hela dagen så när vi körde den sista miten mot vår bas, Grafenberg Resort i Wagrain, låg det snö överallt och den knarrade under bilens vinterdäck. Väderprognosen lovade ännu mer snö de nästkommande dagarna. Vi kunde inte ha bättre timing. Planen för de nästkommande sju dagarna var att besöka sju olika destination. Sex stycken i Salzburgerland och sedan St Anton i Tyrol. Alla med utgångspunkt i Wagrain. När bilen rullade in i Wagrain så steg humöret ytterligare.

Vädret i Sverige de senaste dagarna hade varit vått och grått, så någon vidare julstämning var det inte tal om.  Men när vi körde förbi det lilla torget med den stora naturliga julgranen där det hängde enorma lysande julgranskulor kom julkänslan tillbaka som en smäll i ansiktet. Att trädet dessutom var täckt av ett rejält lager pudersnö gjorde inte effekten mindre.

Känslan vid första åket

När vi gick upp nästa morgon var vi som små pojkar som väntar på julafton. Vi kunde omöjligt ha hunnit få i oss frukosten snabbare och liftpersonalen tittade på oss som utomjordingar när vi stod, helt själva, i liftkön 15 minuter innan den öppnade. Vi är nog lite miljöskadade och vana vid att när det kommit snö så skall man vara först på berget för att få ”first tracks”. Så är det inte riktigt i Wagrain den 10e december...

Vi hade uppgraderat vårt liftkort till ett Salzburgerland Superskicard. Det är lite dyrare än det vanliga Skiamade-kortet, men det passade oss perfekt för det gav oss tillgång till Zell am See-Kitzsteinhorn och Obertauern som inte ingår i det vanliga Skiamade liftkortet.

Bästa premiären på många år

Det kändes nästan lite löjligt när vi stod på toppen av Grafenberg helt själva. Men det lovade onekligen att vi skulle få en fantastisk dag med djup snö. Det hade kommit över 70 cm. Det var nästan för mycket. Om det inte lutade ordentligt så lyckades vi nästan inte få fart framåt. Men vi hittade några branta åk som gav oss den bästa säsongspremiär vi haft på många många år.

Vi kunde också märka på lokalbefolkningen och restaurangpersonalen att de var lättade över att snön äntligen kommit. Det rådde en otroligt positivt stämning och man kunde märka förväntningarna inför en bra snösäsong vilket betyder mycket här nere. Förutsättningarna för våra nästkommande sex dagar såg minst sagt fantastiska ut. Vilken start på resan!