Hitta billiga skidresor här
Ändra barnens ålder
Du kan också kontakta oss på 031-16 59 00
Snöjägaren Hampus har anlänt till Gastein-dalen

Snöjägaren Hampus har anlänt till Gastein-dalen

torsdag d. 16. januari 2020

Dag 1. Anländer till Dorf Gastein

Jag svänger av vid Dorfgastein som är den första orten i Gastein-dalen.
Här ska jag träffa en av mina barndomsvänner Christoffer som bott i Österrike i lite över fem år, samt bor om vintern i Dorfgastein.
Det är inte bara för att träffa Christoffer jag lämnat Saalbach, nej Christoffer har också lovat mig att man fortfarande kan hitta snö i området och det tackar man inte nej till.

Efter en snabb kaffe och semmel från Spar så beger vi oss mot Bad Hofgastein.
Vi tar den nya gondolen upp och från toppen öppnar ett fantastiskt område upp sig, vi kan direkt se vad vi ska göra idag.

t3t5g4

Dags att bege sig upp i berget

Christoffer och jag har lagt ögonen på toppen Mauskarkopf, där både jag och Christoffer kört freeride-tävlingar tidigare.
Toppen ligger skyddad från solen och det ser ut som att snön kan vara fin däruppe.

Det är inget jättemission vi ska ut på, det startar med två stolliftar och efter det en liten hike på ca 15-20 min till toppen.
Christoffer tar upp sin lavinsändare och kollar så allt fungerar, även vid en lavinfara 2 ska man tänka sig för innan man åker.
Men allt är säkert och snön känns fin.  På vägen upp så måste man stoppa en gång eller två för att njuta av denna fantastiska utsikt över Salzburgland.mChristoffer är enig och kommer med idén att nu är det tid att ta en müsslibar och så ska han förklara för mig vad man kan se, det är allt från Hochköning till Wagrain.

Redo för skidåkning i världsklass

Men nu var det ju så att vi kommit för att åka och inte bara mysa.
Som den grymma kille Christoffer är så låter han mig köra först i ospårad offpist.
Det är brant och snön är fortsatt fluffig inne i skuggan, det solpåverkade området påminner om lite vår-slush som trots allt är väldigt kul att åka det med. Turen ner tar ca. 3 min och innehåller allt från branta partier till öppna stora ytor och dropp, jag kan bara föreställa mig hur stort mitt leende är när ja står och tittar på Christoffer susa ner.

Nu förklarar Christoffer för mig att vi ska åka bort mot Angertal och ta oss upp i det område man kommer upp från när man bor i Bad Gastein, därifrån kan vi nämligen se morgondagens projekt.
Vi beger oss ner mot Angertal från Bad Hofgastein och pisterna är fortsatt fina, utan pucklar och isfläckar så återigen Body Miller style ner mot Angertal. Som den gamla skidlärare jag är så ser jag ju tjusning med områden som passar skidskolan perfekt, det gör Angertal.

Vi tar oss upp till toppen av Stubnerkogel sedan går vi vidare till Zitterauer Tisch, där vi kan se hela vägen till morgondagens projekt, tar lite bilder och diskuterar möjligheterna om vilka linjer vi kan åka ner.

Nu blir det Kasnocken

Men nu är det tid för lite mat och har man en ”local” med sig ska det utnyttjas!
Christoffer vet att jag älskar Österrikisk mat, så han säger: Hampe jag vet ett ställe som är kända för sin Kasnocken.

Servus! Zwei grosse bier und Kasnocken bitte, blir det sagt innan servitören hinner hälsa oss välkomna.
Mat i magen samt en svalkande öl gör att man nu är klar att åka lite slalomsvängar i pisten, så det är det som står på schemat.
Vi jobbar oss tillbaka mot Bad Hofgastein och när solen börja gå ner bakom bergstopparna har vi nästan kommit ner till parkeringen och nu har Christoffer fått en superidé, låt oss dra till Alpentherme och simma och basta.
Christoffer förstår hur man ska njuta efter en lång skiddag.

Om kvällen står Christoffer för lite god mat och lokalt vin och sedan ska det studeras bilder och bestämmas vad som ska hända imorgon. Alla snöjägare måste få sin skönhetssömn så någon vild kväll i Bad Gastein blir det inte denna gången.

Dag 2. Alarmet ringer tidigt

Alarmet ringer, solen skiner in genom fönstret och Christoffer har redan fixat kaffe, det kommer bli en kanondag.

Vi tar bilen och beger oss mot liftöppning i Sportgastein, det system som ligger längst inne i dalen.
Man ska igenom en tull och en tunnel igenom berget för att ta sig upp till systemet, men vi kommer tillbaka till denna tullstation senare i denna text.

Uppe vid liften står Jake och Heli och väntar på oss.
Jake är en svensk kille som jobbar i en butik och gör sin tredje säsong i Bad Gastein.
Heli är en lokal Österrikare som jag här träffat när jag varit på olika freeride-tävlingar i Alperna.

Projektet för dagen är att klättra upp till toppen av Salesen-Kogel och köra ner baksidan mot ”Norden”.
Eftersom det fortsatt är kallt nere i Alperna hoppas vi att snön i rännan vi ska åka ner i är fortsatt fin, men kall snö betyder också hårdare klättring. Man ska klättra i ca 35-40 min för att ta sig helt till toppen. Men den sista biten är vad man kallar en No Fall Zone, så där assisterar vi varandra att komma upp, ja alla utom Heli.Heli är som en bergsget och i sina racingpjäxor springer han över sten och snö. Vi andra som är förståndiga svenskar tar det lite mer försiktigt upp.

Hur brant är det?

Man vet att det är brant där man ska åka när man står och tittar neråt och du kan se botten men inte själva åket, jag frågar därför Heli hur brant det är?

-Ja tror det är mellan 50-55 grader, så du ska ju inte ramla säger han med ett skratt.

Nej det ska man inte, och för er som inte vet hur brant 50-55 grader är, så är det jäkligt brant!

Heli som åkt detta åk förr tar täten varpå vi följer efter en och en.
Det är lite isigt upp på toppen och ner till rännan och jag tänker, nej ska det vara så här hela vägen….
Men när vi kommer in i rännan så upptäcker vi något, det är superfin snö och det ligger ca 10 cm fluff.
Vi åker en och en igenom rännan i hög fart och skriker som små pojkar, nu var det länge sedan man var ute på äventyr med ett gäng duktiga åkare och få fin snö.
Efter rännan kommer vi ner i Norden och står och tittar upp på vad vi precis gjort och är helt euforiska, saker som detta är det som gör att jag klarar av gråa höstdagar.

Ett bra avslut på dagen

Vi jobbar oss nu ner igenom Norden som bjuder på lite mer skogsåkning, visst är det folk som åkt där och det är ju inte puder men vi har otroligt kul och är som sagt redan höga på livet.
Längre ner kommer man till en transportväg så om du följer ner så du kan inte komma fel.
Var slutar denna väg må tro? Jo, nere vid tullstationen igen där bussen stannar var 20–30 minut.
Vi har dock precis missat bussen, men då säger Christoffer: Vill du se något riktigt nice?

-Ja, det är klart.
Christoffer går upp till tullstationen, snackar lite med gubben därinne på riktig Gastein-dialekt.
Sedan kommer Christoffer tillbaka med fyra kalla burköl.
Denna underbara lilla man som sitter på tullstationen har insett att vi skidåkare inte tycker om att vänta på bussen, men vi tycker verkligen om öl. Så gänget får 20 min i solen med en varsin öl i handen och reflekterar över dagen.
Så vi kan inte klaga på den avslutningen eller generellt över dessa två dagar i Gasteiner-dalen.
Stort tack till Christoffer och de andra för att de ville visa mig runt och låta mig få uppleva Gastein på riktigt.

Men nu är det tid för mig att bege mig tillbaka mot Saalbach och nya äventyr, fortsättning följer.
nästa gång får ni hänga med när jag ska prova Saalbachs berömda picknik och deras långa rundtur.


031-16 59 00
Lion Alpin logo