Hitta billiga skidresor här
Ändra barnens ålder
Du kan också kontakta oss på 031-16 59 00
Snöjägaren hampus kör Skicircus Challenge

Snöjägaren hampus kör Skicircus Challenge

måndag d. 27. januari 2020

Skicircus challenge/ Saalbach Challenge

Alarmet ringer och utanför är det fortsatt mörkt då dagen kräver en tidig start.
Skicircus Challenge/ Saalbach Challenge är nämligen något som kräver en tidig start, 65km piståkning enough said.
Denna utmaning består av 65km piståkning, 12400 höjdmeter, 32 liftar och beräknad att ta 7 timmar.

Laddar upp med en grym frukostbuffé och 2 liter kaffe, sen är planeringen igång. Vi får en checklista från hemsidan så vi kan kryssa av liftar och men också för att se hur det går tidsmässigt. Jag är ju inte själv på denna lilla utmaning, jag har 3 danskar till mitt förfogande, lugn det ska nog gå bra.
Skämt åsido, det är Morten som är nere tillsammans med sin filmare Kenneth och filmar för Højmark samt min vän Patrick. Patrick är en kompis jag kör mycket tillsammans med och tävlar. Vi måste stå klara vid liften 8:20 för att fixa liftkort innan första liften upp 8:30. Sagt och gjort, vi tar den sista kaffen och hämtar skidorna och snowboarden och beger oss mot liften. Efter 5 min små snack med den trevliga liftkorts medarbetaren om väder och vind på riktig österrikisk dialekt har vi ett liftkort i handen och upp mot liften skuttar vi.


Morten och Kenneth står klara och hoppar in i gondolen med oss och åker upp till toppen i denna morgonkyla. Vad vi möts av när vi kommer upp är en soluppgång och pister i manchester så långt ögat kan nå, om vi har 65km pist av detta kommer det nog bli en ganska fenomenal dag.

På med skidorna

Jag tar på mina skidor, kör fram till kanten och framför mig en röd manchester pist med utsikt över Zell am See’s skidområde som solen precis gått upp över.
Framför mig är det en person i pisten, jag kan inte vänta mer och kastar mig ut. Stora svängar, hög fart och nästan höftskrap susar jag över hela pisten.
Denna känsla av att åka så fort i en folktom pist är en av de saker som gör att jag älskar att åka skidor. Vi börjar uppe på Schattberg och ska ta oss ner för att jobba oss mot Leogang. Den röda pisten varierar mellan blå och röd, folktomt och helt nypistat. Ingen av oss vill stanna men vi blir tvungna efter att låren börjar bränna, så vi stannar innan en brant ca 2/3 av åket. Man kan nu se att alla står med ett stort leende, det kommer bli en bra dag.

Vi kommer slutligen ner och tar liften upp igen för att komma upp mot Leogang. Kenneth kryssar av i listan hur långt vi kommit och förklarar vi nu har 30 liftar kvar att åka. Uppe på toppen av Leogang lyckas vi åka förbi en tysk skolgrupp och får en blå bred pist för oss själva, samma som tidigare på morgonen och det innebär full fart. Vi susar ner för pisten och solen börjar titta upp över de snötäckta träden i Leogang, snökanon snö men fortfarande underbart att se.
Vi kommer ner till botten av Leogang och det är tid att ta gondolen upp för att ta oss vidare på vår utmaning då man måste hålla lite tempo för att nå runt.

 

Dalen börjar vakna till liv

Nu är de av kryssat i listan och vi ska ta oss ner från Leogang tillbaka mot Saalbach. Nu kan man märka att de andra människorna i skidområdet vaknat till liv och vi har inte helt pisterna för oss själv mer. Men tror bara vi blivit lite bortskämda då vi haft allt för oss själva, det är faktiskt inte så mycket folk och inga liftköer. Men Saalbach området är det bara lite mer tryck på och det kan vi se när vi kommer ner mot Hinterhag igen. Det är ett område där flera liftar möts och ett område folk ska förbi om de ska ta sig mot Fieberbrunn och Hinterglemm så här ska man räkna med lite mer folk.

Vi tar av skidorna och tar en liten promenad igenom byn för att komma till gondolen som ska ta oss om Fieberbrunn som är nästa område som ska kryssas av på listan.

Dagens bästa förslag

Solen strålar nu över Fieberbrunn sidan och Morten kommer då med dagens bästa förslag.

- Jag vet en bra restaurang precis när vi kommer ner från liften, vad säger ni om det?

- Ja! Skriker vi andra nästan i munnen på varandra.

Vi får ett bord på den mysiga restaurangen Lärchfizhochalm i solen, en dryck i handen och mat på bordet. Ganska så välförtjänt vill jag säga då vi nästan nått halvdelen av turen. Fiberbrunn är ett område som ligger mig extra varmt om hjärtat. Det är här de kör ett av stoppen på Freeride Worldtour då det är ett berg med fantastisk offpist. Jag och Patrick stressar lite med maten för att hinna upp och ta ett åk på den bergssida som tävlingen körs på, Morten och Kenneth tar en kaffe och väntar in oss.

Toppen av Fiberbrunn

Upp i liften med oss två och mot toppen av Fiberbrunn. Det är så enkelt att ta sig ut dit genom att bara skråa runt liften på baksidan av berget.
Det tar ca 10min att ta sig ditt och nu är det tid att se hur snön är då vi inte fått någon ny snö på länge. Denna bergssida ligger på skuggsidan och får aldrig sol så vi är förhoppningsfulla att det är ok förhållande. Vi kommer runt på baksidan, nere till vänster ligger en frusen sjö mellan topparna och rakt fram den hütte som man ska ta riktning mot.

Framme vid hütten kan vi se att inte så många åkt där och snön känns fin. Patrick lyckas övertala mig att köra ut från starten som de använder i Danska Mästerskapen i Freeride. Patrick vet att jag inte kan hålla mig borta från små dropps och det ligger ett precis under starten. In med munskyddet och satsa, höjder runt 4m är kul men inte när man vet hur mycket snö det är i landningen. Patrick har mobilen i högsta hugg och det är nu tid, ut över med mig och dags att se hur denna landning kommer att bli. Detta är mitt bevis till er att man fortfarande kan hitta snö i Österrike, landningen var helt perfekt och ja lite små nöjd är man ju. Vi tar oss vidare ner och beskådar denna underbara bergssida men lite små stressade då vi har ca 20km pist kvar att avklara.

 

Dags att åka vidare

Vi möter Morten och Kenneth nere i botten som där gondolen står och väntar på att ta oss upp så via kan lämna Fieberbrunn och Tirol. För Fieberbrunn ligger faktiskt inte i Salzburgerland som Saalbach gör, Fieberbrunn ligger i ett annat förbundsland, alltså Tirol.

Vi kommer upp med gondolen Tiroler S så nu ska vi mot Hinterglemm, Morten tar täten då han just för detta hyrt ett par nya racing lagg och håller lite Hermann Maier tempo när vi dundrar ner mot Hinterglemm i eftermiddagssolen.
Pisterna har hållit sig riktigt fina under dagen, men det har också varit kallt hela dagen. Så jag och Kenneth har bestämt det blir en varm dricka när vi kommer hem. Vi stoppar upp halvvägs så vi kan kolla listan se så vi kommer till rätt lift, då en i gruppen som inte ska nämnas vid namn gjorde så vi kom till fel lift tidigare på dagen. Och det var inte Kenneth, Morten eller Patrick…

Vi susar vidare ner mot dalen så vi kan ta den näst sista gondolen för dagen, då dom faktiskt har fler gondoler i Saalbach-Hinterglemm området än vad dom har stolliftar berättar Morten på väg upp på andra sidan dalen. Nu har vi en lång pist ner till den sista gondolen. Dessvärre så vi har hamnat bakom en gigantisk grupp som är på väg ner, detta innebär turistslalom i lugnt tempo. Men detta passar gruppen ganska fint nu faktiskt då man kan gott märka av dagen i låren. Kenneth har nu beslutat att det bara är en gondol samt en stollift kvar efter han gått igenom listan på mobilen.

Redo för varmchoklad

Nu ska vi snart ha varm choklad med rom blir de sagt, den hoppar Morten och Patrick också på. Det börjar bli lite småkallt för nu är vi på skuggsidan och vi beger oss tillbaka till Schattberg och mot hotellet. Vi går ut ur gondolen och snabbar oss faktiskt ner mot den sista liften, vi har lyckats komma förbi den stora gruppen och pisterna är tomma framför oss. Som sagt tidigare, tomma pister är lika med stora svängar hög fart.

Vi har faktiskt pisterna för oss själva hela vägen till den sista liften, en stollift som tar oss till toppen av Schattberg sen kan vi ta den långa avslutande pisten röd/svart ner till Hotellet. I stolen får vi chans att njuta av att se solen gå ner och himlen lysa upp helt rosa, under den liftturen säger nog Kenneth tre gånger hur vackert detta är och ingen säger emot honom.

Ner med oss från toppen, pisterna ligger som sagt i skuggan så snön är fin. Men under sen eftermiddag ska man ta det lite lugnt ner då det är otroligt många som går upp för berget och tränar på Mountain Marathon, dom går upp med skidor och åker ner mellan topparna. Dom tränar för en tävling som körs i Saalbach och heter Mountain Attack. Men de tar inte så mycket plats och vi vill snabbt ner så det blir den svarta pisten ner. På de branta ställena börjar de bli lite isigt under snökanonerna så man får flytta över till andra sidan pisten och ge full gas. Nu står vi alla fyra samlade i slutet av pisten 25m från hotellet, vi är nöjda, trötta och lite småkalla så vi tar beslut om att ta oss till hotell baren och avsluta där.

I baren med en varsin varm choklad kan vi nu konstatera, vi är färdiga med denna utmaning, 65km, 12400 höjdmeter, 32 liftar och 7,5h senare sitter vi och har det riktigt bra.

Nu beslutas vad morgondagen ska bestå av då det är vår sista skiddag tillsammans. Offpist, god lunch och prova något i parken är planen. Nu står bastu och kvällsmat på schemat, sedan blir det inte vildare än att man ska hoppa i säng. Det är ju en dag imorgon också och om den blir lika bra som denna är jag en lycklig man.

 


031-16 59 00
Lion Alpin logo